KAITUMÄLVEN 2004

"Fisket fortsätter att vara helt sagolikt...."

Jag får faktiskt nypa mig i armen efter första kvällens fiske här i Kaitumälven. Det är faktiskt precis så bra som det står i alla böcker och artiklar som man läst. Vi hinner med ca tre timmars fiske innan det blir mörkt första kvällen och får under dessa timmar gott och väl 50 fiskar, och det är inga små. Nästan allt ligger mellan 4hg upp till dryga kilot. Under dessa dagar börjar jag fundera på hur man någonsin ska hitta samma känslan igen vid sitt hemmavatten, när man här uppe mot slutet av resan tycker att en 6-7 hg harr är liten...!

Vi fiskar på den kvoterade sträckan mellan Liettiksavu och Tertojåkka:s utlopp. För att få fiska här krävs ett tillstånd hos länsstyrelsen och sträckan bevakas kontinuerligt av fiskeinspektörer och kontrollanter. Under alla år jag har fiskat har jag aldrig behövt visa fiskekort någon gång. Under dessa dygn blir vi kontrollerade två gånger, dels av folk som kommer med båt men även av en helikopter!!! som landar på stranden och vill se P.D:s fiskekort.

Fisket fortsätter att vara helt sagolikt även om vi nu har betydligt sämre väder. Första natten hade vi minusgrader och frost på tältdukarna, och det kommer att regna en hel del under resten av resan. Man kan bara spekulera i hur bra det skulle ha varit med perfekta förhållanden. Tredje dagen får jag uppleva något som man bara har läst om tidigare. Jag fiskar i en perfekt pool och får en 7-8 hg harr på guldribbat haröra, när det plötsligt börjar vaka, från att ha varit lugnt på ytan så bryts vattenspegeln nu av flera vak. Jag tittar vad det är som kommer flytande på ytan och även om min kunskap om insekter är begränsad så ser jag att det är små, små gröna dagsländor som fiskarna kalasar på. Jag byter till den minsta imitationen som jag har i asken och börjar kasta, jag får några mindre harrar och när jag ser Niklas jobba med en lite större fisk en bit nedanför mig så bestämmer jag mig för att gå ned till honom och prova där.

När jag kommer ner så står vi bara och tittar en lång stund. Det fullkomligt kokar av harr, riktigt stor harr. Jag ser flera som är en bra bit över kilot som mumsar i sig dessa sländor. Vi börjar att kasta mot denna kokande gryta och försöker kroka en fisk, det visar sig vara nästan omöjligt. Flugan hinner knappt flyta en meter så är det uppe 2-3 harrar i närheten och man luras till mothugg som inte ger något. Efter en timme är frustrationen stor eftersom facit så långt är sex fiskar, det känns som det kunde ha varit 60. Vi har provat hela vår arsenal av lämpliga torrflugor och kläckare men inser att vi är besegrade. Vi sätter oss tittar länge på detta makalösa "frosseri". Efter en timme till är det stendött, inte ett vak ingenting. Faktiskt för en gång skull var vi på rätt plats, rätt tid. Detta glömmer jag aldrig...!