GARDAURE 1997

"Första resan med helikopterlyft...."

Första resan med helikopterlyft, och första gången jag flyger helikopter för egen del. Nu är vintermånader av planering slut och vi står äntligen vid maskinen som ska ta oss ut till vårt mål. Vi har fått tips om ett område med sjöar och strömmar ovanför Gardaure. Invägning samt lastning av vår packning går bra och denna gång klarar vi oss ifrån att betala extra för övervikt. Det visar sig dock snart att dessa extra utgifter på våra resor kommer att öka lavinartat när en viss Lulebo kommer med i gänget.
Piloten tar oss upp i luften och iväg rakt norrut ca tre mil. Efter en flygtur som känns löjligt kort sätter piloten ned oss där vi hade bestämt. Vi väntar till helikoptern har försvunnit och tystnaden har lagt sig innan vi börjar utforska området. Det är väldigt stenigt och svårt att hitta en tältplats men tillslut hittar vi en bra lägerplats. Rakt nedanför denna har vi en djuphåla med en forsnacke som bara skriker "stor öring" ....man bara vet att det står fisk där.(man tror i alla fall att man vet). Det visar sig snart vara ganska jobbbigt att förflytta sig några längre sträckor, det är nästan bara stenblock att gå på. Det sliter enormt på knän och rygg. Vi fiskar här i tre dygn och får väl hyfsat med fisk varken mer eller mindre, men hur vi än prövar forsnacken, med drag, med fluga, på natten, på morgonen eller på kvällen så får vi ingen öring. Överhuvudtaget verkar dessa strömmar hålla väldigt lite fisk. Sjöarna runt omkring ger bättre resultat. Men det känns ändå som om vi kan detta nu och vill prova något nytt till nästa år så vi börjar fundera på att söka ett kvoterat vatten.
Hemresedagen blåser det ordentligt så jag och Patrik ligger lite längre medan Hasse ger "nacken" en sista chans, och vad händer?..jo det som alltid händer på våra resor, han får en fin öring på 1,5 kg precis där vi har provat flera hundra gånger tidigare. En timme innan upphämtning tar vi beslutet att inte gå tillbaka till platsen där vi blev avsläppta, vi resonerar så att piloten säkert ser oss ändå, det är ju bara 5-600m längre bort. Detta beslut får vi bittert ångra. Helikoptern kommer precis i tid och stannar i luften exakt ovanför där vi blev avsläppta. Piloten snurrar 360 grader och börjar sen flyga rakt bort från oss. Nu börjar paniken komma, vi inser snabbt att det kanske inte är så lätt att upptäcka tre grönklädda killar på fjället. Fort som fan fram med en blå tältduk så piloten skall se oss. Efter en evighet där helikoptern flyger kors och fram och letar så får den nosen åt vårt håll och flyger fram och landar. Efter det får vi en ordentlig utskällning av piloten med all rätt. Han lugnar sig dock snart och vi får en trevlig flygtur hem...